Tomheten efter pappans plötsliga död gjorde att Tobbe öppnade upp för ett stort mörker. Från ett liv med helgfylla blev det alkoholism och tablettmissbruk. Mindervärde och förlamande fruktan klistrade sig fast i hans själ. Men sedan han mött Jesus har han fått tillbaka område efter område av sin ockuperade själ.
– Nu lever jag, inte bara existerar, säger han.
I olika tider i livet har Tobbe känt en längtan efter Gud. Det första fröet såddes när han i sjuårsåldern frågade sin mamma: ”Finns Gud på riktigt?” Hans mamma, som själv inte var kristen, svarade: ”Det står så i Bibeln.”
Liksom alla andra i klassen gick Tobbe på konfirmationsundervisning. Detta ledde inte till en kristen tro, men lade ändå en bra grund.
Vid ett tillfälle, när Tobbe var 23 år, var han ensam hemma i sin lägenhet och bad då en bön.
– Jag upplevde som om ett ljus lyste upp mitt inre. Det var övernaturligt och det var fridfullt. Jag ville behålla det, men visste inte hur jag skulle göra. Jag kontaktade en frikyrka som tyvärr inte hade tid att svara. Sedan rann allt ut i sanden.
Berusad fem dagar i veckan
Tobbe arbetade i familjeföretaget, men när han var 27 år dog hans pappa mycket hastigt och oväntat av brusten kroppspulsåder under föräldrarnas semesterresa utomlands. Tobbe upplevde en oerhörd tomhet efter pappans plötsliga död.
Som många andra festade Tobbe under många år mest varje helg. Utan att han ville det gick det efter faders död utför och han blev alkoholist och tablettmissbrukare. Hur mycket alkohol han än drack kunde Tobbe inte fylla det inre tomrummet. Han var berusad fem dagar i veckan och i samband med det hände tråkiga saker.
– Man öppnar upp för mycket i sin själ, när man dricker alkohol.
Tobbe drev familjeföretaget vidare. En kristen kille sommarjobbade hos honom. En dag satte killen på ett kassettband med kristen musik. Det blev en total konfrontation för Tobbe.
– Hela atmosfären förändrades och jag kunde inte vara kvar i rummet. Jag tänkte: ”Vad är det här?”
Himmel eller helvete
Tobbe blev tillsammans med en kvinna. De förlovade sig, och Tobbe lyckades sluta dricka.
– Men hela tiden tänkte jag på alkohol. Det satt kvar i huvudet, från det att jag vaknade tills jag gick och lade mig, och jag fortsatte att missbruka tabletter, berättar Tobbe.
Samtidigt började han känna en stark dragning till kyrkan.
– Jag fick en sådan längtan att gå dit.
En dag fick han i en syn se Jesus, han såg Jesus så tydligt framför sig.
– Jag bara visste att det var Han, att domens dag hade varit och att jag var kvar på jorden. I min syn var alla människor borta, de hade antingen kommit till himlen eller till helvetet.
– Jag frågade Jesus: ”Var kommer jag att hamna?” Men Jesus svarade inte.
Synen påverkade Tobbe mycket och han tänkte på den kristne killen som hade sommarjobbat hos honom. Han lyckades få tag på killens mamma, som också var kristen.
– Jag ringde och sa att jag ville bli frälst och hon sa att hon skulle be för mig.
Kom in i ett nytt rike
Gud arbetade med Tobbe och någonting på insidan gjorde att han kände att han inte längre kunde leva som förut. Han började gå till kyrkan. Efter en tid ställde sambon honom mot väggen.
– Hon frågade vem som kom först – hon eller Gud.
− Jag svarade att det gjorde Gud. När jag uttryckte detta med min mun, blev det också som en tydlig frälsningsupplevelse, jag tog steget att följa Jesus.
Vid mötet med Gud skedde ett mirakel i Tobbes liv som han inte upptäckte omedelbart. Jesus hade satt honom fri från alkohol och tabletter.
– Jag hade slutat tänka på alkohol, utan att jag märkt det! All abstinens och dragningskraft var borta! Vilken frihet! För mig var det väldigt tydligt, som Bibeln uttrycker, att jag gick från mörker till ljus.
I Bibeln står det: ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.” (2 Korintiebrevet 5:17)
Smärtsamma minnen
Tobbes barndom var svår på många sätt och att tänka tillbaka på den var oerhört smärtsamt. Han hade raderat ut sina femton första år och kom inte ihåg vardagliga saker som fotbollsmatcher eller lekar. Innan Tobbe blev frälst gick han en gång till vuxenpsykiatrin och berättade om sin barndom och sitt liv.
– Psykologen blev tårögd. De har ju hört det mesta, men på psykologens reaktion insåg jag att jag nog inte mådde så bra.
Tobbe gick senare i själavård i kyrkan och insåg att detta var något som Gud kunde ta itu med, och så småningom helade Gud honom även på detta område.
− Idag kan jag tänka tillbaka och komma ihåg vilket minne som helst från barndomen. Det är något som bara Gud kan göra.
Mindervärdeskomplex
Tobbe led av svåra mindervärdeskomplex, något som han plågats av sedan han var liten.
– Vad jag än gjorde så kändes det som att jag aldrig nådde upp. Det var en gnagande och nedbrytande känsla, varje dag.
Också detta fick han förbön för.
– Några veckor efter förbönen märkte jag att det var borta! Det var som att hela min varelse legat i dvala och sen tryckte Gud på on-knappen och jag vaknade upp. Det sa ”pling” i min själ.
Tobbe hade mycket svåra koncentrationsproblem och kunde inte hänga med i ett vanligt samtal.
– Det var svårt i jobbet och det var fruktansvärt pinsamt.
Det blev också problem när Tobbe skulle läsa. Även om han kunde läsa gick orden inte in.
Missionsresa till Indien
Tobbe reste med sin församling på en teamresa till Indien, där de bland annat besökte ett barnhem som församlingen understödjer. En dag när Tobbe gick en promenad med sin pastor fick han en stark Gudsförnimmelse och sa till pastorn: ”Nu helar Gud mig”.
− Det var ingen som bad för mig, men där helade Gud mina koncentrationssvårigheter. Det var som en helt ny värld! Jag kunde hänga med i samtal och komma ihåg vad olika personer hade sagt till mig. Och jag kom ihåg vad jag läst. Gud hade helat både sinnet och minnet.
Paralyserande fruktan
Tobbe hade också djup fruktan med sig i bagaget.
– Det var riktigt hemskt att lägga sig och sova, för jag kände att det stod en person alldeles bredvid mig. Jag kunde tydligt se att ett ansikte stirrade på mig.
Tobbe upplevde att fruktan ibland var det enda som fanns i hans huvud. Han fick då lära sig att tala ut Guds ord och befalla fruktan att gå.
– Jag gick emot fruktan och befallde den att försvinna ut ur min lägenhet. Till slut försvann den helt. Det var en obeskrivlig glädje.
Tacka Gud och tala ut Guds ord
Tobbes helandeprocess har tagit lång tid. När den onde velat dra Tobbe tillbaka till mörkret har han lärt sig att själv tala ut Guds ord.
− Då tackar jag Gud för att jag är en ny skapelse i Kristus Jesus. I början kan det vara svårt att bara säga det, det kan kännas hur torrt som helst. Men jag fortsätter att tala ut vad Bibeln säger om mig.
Någonting annat som Tobbe har lärt sig är att tacka Gud − för att Gud älskar honom och för att han är ett Guds barn. I Bibeln står det: ” Närma er Gud, så ska han närma sig er.” (Jakobs brev 4:8)
Fri på insidan
Idag har Tobbe varit frälst i 17 år. Han njuter av livet och känner att hans liv har fått en mening, och han är oerhört tacksam till Gud.
– Det spelar ingen roll var jag befinner mig, jag är fri på insidan. Dåligt samvete, skuldkänslor och skamkänslor, allt detta är borta nu, och det bästa av allt är att jag har frid med Gud.
– Nu lever jag, jag inte bara existerar. I Gud finns allt som jag behöver och jag har funnit det som jag letade efter. Svaret är Jesus, säger Tobbe.
Han är aktiv i sin församling och brinner för att dela sin tro på stadens gator där han under åren fått be till frälsning och helande för många. Tobbe har också åkt på ett antal team- och missionsresor. Han har verkligen gått från mörker till ljus.
Tobbe avslutar sin berättelse med att uttrycka sin tacksamhet över att hans mamma som 80-åring tog emot Jesus i sitt liv.
Foto: Genrebild © Maxim Lupascu | Dreamstime